Den omvända frågan vore mer på sin plats: varför skriver man inte om Dalaupproret 1743, historiskt eller litterärt? Och varför använder man fortfarande det propagandistiska och bagatelliserande namnet ”Stora Daldansen”? Den som vill ha upplysning om vårt sista stora bondeuppror i Svensk Uppslagsbok får söka under det namnet. Artikeln är kortfattad och som det förefaller en smula tendentiös: upproret framställs som inspirerat och lett av intressen och personer utanför böndernas egna led. Segrarna skriver historien och eftervärldens domstol är mutad.
Värför en pjäs om Dalaupproret 1743? Varför inte? Någon måste väl börja riva i det. Det var många hederliga människor som dog för en stor tanke, och de borde vara värda mer än ett flin och en axelryckning.
